PYTON SAYS

Hej,
Det är Söndag idag och jag mår pyton. Undras varför det heter så. Smakar orm kan man ju förstå, men må pyton det får vi lämna tills vidare. Hade det inte vatt för hunden så hade jag inte gått ut. Och för att skaffa piller. Antingen lider man sig igenom förkylningen eller vad det är eller så underlättar man det för sig med några piller av något slag. Magnecyl eller Alvedon. Som livet i stort alltså. Antingen så lider man sig igenom det eller skaffar sig nåt opium. Eller så gör man något åt lidandet. Men det är en annan historia.

Det är festival i Malmö. Det är krämarnas festival. Förut hette det folkfest och det var ett jippo som inte krämarna tyckte om. Och särskilt inte att Malmö Stad de sista åren sponsrade med en tiotusen kronor eller så. Så man drog in bidraget och satsade på Krämarnas Festival. En miljon kronor eller så. Särskilt för ungdomen har man Kräkarnas festival. Detta faktum att en mängd nerkrökade fjortisar och yngre örlar omkring överallt frammemot natten tycks ha undgått alla omdömeslösa påhejare. I en hel vecka. Inte en rad i Krämarnas tidningar om det.
Med vilken rätt kunde man handla så. Betalade inte också folkfestarna för mycket skatt, eller vilket fall skulle komma att göra det när de senare etablerade sig i samhället, bland annat med folfestefarenheterna i ryggen? Svaret på denna retoriska fråga är naturligtvis den politiska rätten. Med ett samlat grepp beskattar de politiska partierna en befolkning, större eller mindre och så festar man för pengarna. Det är inte rimligt ur någon synpunkt.

I Stockholmsägda Sydsvenska Dagbladet kan man få lära innebörden av ett så fint begrepp som panegyrik. För att hjälpa till att sälja filmen om Homer Simpson med familj så trycker man om en svulstig panegyrisk drapa om fenomenet. Att Simpson är så himla bra bevisas av att Thomas Pynchon har medverkat. Vår tids Voltaire, Tolstoj med flera. Själv tycker jag om Simpsons men det här är bara pinsamt. Och är det inte bokförläggaren själv som översatt reklamtexten? Jo visst är det det. Dubbelt pinsamt.

Och en enkel man som jag får lida pin. Kanske finns det någon mening i det, tänker jag. Människan är ju en meningssökande varelse.

PS: Här har vi en journalist som inte gjort sin läxa. Han efterlyser i artikeln en gammaldags folkfest, just vad socialdemokraterna och dåvarande Konsum snodde från Malmöborna. Vilken mellanljum empirist som helst skulle kalla detta historieförfalskning :DS