Erikssons Kompani

Inga Hemligheter här: Organisation, fitness, confidence and a positive attitude. Sven-Göran Eriksson gör vad som står i alla idrottens och ledarskapets handböcker numera. Och så heter han Eriksson. Han verkar ha en naturlig fallenhet för det.
Glädjen är stor i Manchester City just nu och kanske särskilt bland fansen. I grund och botten så tror jag bara att det är de som förstår vad fotboll egentligen handlar om. Ja, och så Sven-Göran Eriksson förstås.

Fotboll är ett lagspel. En kan glänsa men det är alltid laget som vinner eller förlorar.

Läser man vad fansen skriver så får man sig till livs en av mig i sportsammanhang aldrig tidigare skådad självironi. Eller vad sägs om Citysupportern som fått problem med sin oroliga hustru som inte känner igen honom längre. Nu är han ett enda stort leende och det är ett leende som verkar ha fastnat i ansiktet. Hon frågar honom hur länge hon ska behöva stå ut med det.
Kolla av texten i låten Blue Moon så förstår ni vad jag menar.

Stor är glädjen men störst är skadeglädjen så det allra, allra gladaste minnet från matchen är scenen i matchens sista minut när Unitedcoachen Ferguson jublande hoppar upp för att salutera ett mål för att i samma sekund inse att bollen inte går in och att City håller på att vinna matchen.

I Malmö pratar vi om de himmelsblå när vi menar di blåe medan man i Manchester hänger fram The Blue Moon som förebilden.

Det är kul att läsa vad olika tidningar skriver om evenemanget och sannerligen efter temperament. De flesta naturligtvis i imponerat positiv anda. Aftonbladet vet inga gränser när man lånar in en engelsk skribent, medan Expressen tycker det lämpar sig med en pissnödig typ från samma land. Också Independent skriver med blandade känslo och vad annat kan man göra i en tidning med det namnet. Dagens Nyheter är analyserande och får jag bjuda på ett citat från den nya idrotssjournalistiken; "Den här gången var det som om Sven-Göran Eriksson bara fick några legobitar, en äggklocka och en kvart på sig. Och att det skulle räcka till att bygga om avstängda Big Ben. "

Därmed också sagt att något håller på att hända med idrottsjournalistiken. En utveckling är på gång i utvecklingen. Från att ha varit sportintresserade som skrev om idrott, till inte särskilt intresserade av någonting, så börjar det dyka upp textsnuttar som gör sig intressanta genom bildspråk och iaktagelser. I Radio och TV är man mest intresserade av sina egna lustifikationer. Dom är inne på ett annat spår - urspåret


Cityfansens nykomponerade ramsa om Svennis, en som inte är riktigt rumsren, hittade jag i Aftonbladet som idag kom sanningen närmast:

– Han tar dem framifrån, han tar dem bakifrån – Sven-Goran Erik-son!

Svennis får faktiskt tåla den.
Sanningen är ju att han tar hela Premier League rätt upp och ner just nu.

För det är det här fotboll egentligen handlar om. Eller?