Jantelagen

Hej igen.
Jag är nog världens sämste bloggare. Hur jag än försöker (inte) så blir det bara då och då.
Kanske skulle bloggen bättre heta så: DÅochDÅ.

Igår, eller var det i förrgår, fick jag en idé när jag läste Sydsvenskan på nätet och sportkrönikan av Gatu: Vi älskar att förminska de bästa.
Sammanhanget är att jag är basketbolltränare på min fritid och i denna gärning har jag alltid lagt tonvikten vid att lära spelarna att "ta sina skott" helt enkelt eftersom det är något som inte andra lär ut - tänker jag mig. Det är klart att det alltid finns spelare som skjuter i tid och otid men det är inte dem jag talar om utan dem som ena gången i perfekt läge skjuter och "gör" sin poäng för att nästa gång i samma läge göra något annat d.v.s. passa bollen. Ofta de "bättre" spelarna. Och hur ofta hör man inte i radio- och tvreferat frasen "en passning för mycket" d.v.s. spelaren passade istället för att göra ett enkelt mål. Många tycker att det är typiskt svenskt. -Men det är det inte. Det är typiskt danskt - IBLAND ÄR DET LÄTT ATT GLÖMMA att något av det allra svenskaste som finns faktiskt är danskt. Jantelagen är ett koncept som formulerades av författaren Aksel Sandemose i romanen ”En flykting korsar sitt spår”, boken som handlar om hans uppväxt i Nykøbing på norra Jylland

Därför att det är sant att vi förminskar hjältarna, inte minst sydsvenskan när det gäller Zlatan som ett tag i det närmaste trakasserade honom, men det gäller inte i alla sporter. För inte förminskades Stenmark, Borg eller Sörenstam. Mer eller mindre individuella överklassporter.
Och inte förminskade de sig själva heller.

Så då tänkte jag att det kanske mer handlar om klassen är om nationen och att negativiteten vänder sig till underklassen eller underklassiga värderingar, kalla det vad du vill, och att kanske är det så att Sverige forfarande, precis som på Gustav Vasas tid, fortfaande är en nation som låter sig domineras av underklassiga värderingar.

Direktörens välfärdsskola

Välfärd är ett mycket yvigt begrepp. Man kan färdas väl på olika sätt, allt från stavgång till ett privat superjetplan. Till socialismen kommer man på en cykel och i Skåne färdas välfärden leendes med en ko.
Det kom jag att tänka på läsandes den utmärkta kommentaren VÄLFÄRD UNDER AVVECKLING I Dagen Nyheter Det är bara det att välfärden är inte under avveckling i någon annan mening än att VÄGVÄRKET blir allt sämre på att hantera sin kassa så att man kan sköta vägunderhållet. Däremot så håller man på att omfördela de extra skatteresurserna så att mer och mer återfaller till de redan välbeställda och allt mindre behövande. Och det är, hur man än vänder sig inte särskilt klokt. Så blir det när direktörena och deras hantlangare får bestämma.
Dessutom: när det regnar sot på direktörens hatt så får vi en miljödebatt.

LYFTE FRÅN ORSAKA OCH HAMNADE I KONSEKVENS

Ibland undrar man varför man läser sportkrönikörer. Jag gör det. Den svenska dagspressens förste sportkrönikör hette Sven Hansson och skrev i Sydsvenska Dagbladet Snällposten. Så var det sagt. På sin tid var han bäst. Det är lätt att vara när man är själv, även om man har svårt för det.
Dagens Sportkrönikörer av vilka DN:s är det bästa exemplet, har svårt för det. Dom har liksom tappat intresset. Varför vet jag inte. Kanske är det finare att skriva i tidning än att vara intresserad av sport. Så vanligen skriver man om något annat. Idag skriver DN:s krönikör om dom som skriver om sport. Alltså skriver han inte om sport. Strängt taget så hör inte krönikan sportsidan till. Men vad gör det när man får åka jorden runt. Han skriver om sportens floskler...tror han. I själva verket så skiver han om sportjournalistikens klichéer. Oj nu skrev jag en floskel. Ordet sportjournalistik kan i dagens läge bara användas som floskel.

En floskel är ett ord utan innehåll medan en kliché är ett ord som upprepas utan tanke. Det är skillnad det. Touché.

IT IS ALL ABOUT LIFESTYLE

Whatever happened to the fun activities that you could do around the neighbourhood?