onsdag 10 september 2008

Systemet är dött, LEVE DET NYA SYSTEMET.

Så var det dags att sparka igång bloggen igen. 
Ombudsmannen rycker ut!
Denna gång till Lagerbäcks försvar.
Ännu en journalistmobb tittar fram i ljuset och i kväll kommer i alla fall några av delarna att spricka. Sverige vinner över Ungern med 3-1 och Ungerns stora misstag blir att de gör första målet. Det tarvar kanske en förklaring. Kommer icke. 

Till nästa Världsmästerskap i fotboll så vill Lagerbäck bjuda det svenska folket på mer än att vinna gruppen. Han siktar på att ta svenska landslaget till semifinal minst.

Då krävs det förutom spelare också ett spelsystem som kan klara det. Så enkelt är det.
Att svenska landslaget i fotboll kan spela 0-0, det vet vi, och även att vinna med 1-0 då och då. I synnerhet mot de sämre lagen. Men att vinna med 2-0 eller 3-1 mot något av de åtta bästa lagen i mästerskapsturnering, det har vi aldrig sett. Inte sedan 1958. Det är det som gäller i Sydafrika.

Något som ledande svenska sportjournalister visat denna vecka är att de inte föstår sig på fotboll. I alla fall inte i den versionen som spelas på en fotbollsplan. Mangrant uppträder de (läs: skriver) som vore de förbundskaptener och kan leda fotbollslag. De kan de inte. Då okvädar man inte spelarna som nu sker. Sveriges bästa innerbackar ska inte kallas träben när de utmärkt klarar sin roll att hålla rent i boxen och att skydda bollen i uppspelsfasen. Det var deras uppgift nr 1. Det fanns fem man på mittfältet som ska sköta uppspelen när de väl fått bollen. För att få bollen måste man göra sig fri och passningsbar. Inte bara en, utan alla fem samtidigt. Det är det rörliga mittfältet som är hemligheten med det nya spelsystemet som för övrigt är nytt bara i Sverige för tillfället. Med ett rörligt mittfält kommer också öppningar för långbollar från backlinjen men bara då.

Basic:   Anfallsspelet har tre faser.

1. Spelvändning och snabbt uppspel då man utnyttjar ett spelarövertag då det andra lagets försvarsspelare ligger i anfallspositioner.
2. Uppföljning av det snabba uppspelet, eller "andra vågen", då det andra lagets försvarsspelare inte kommit in i sina försvarpositioner.
3. Själva anfallsspelet då laget strävar efter att nå enmoten-spel eller att få spelarövertag i boxen.

Med det nya spelsystemet klar svenska landslaget också den tredje och mer utdragna anfallsfasen vilket som sagt är femtio år sedan sist.  Även då spelade man med tre backar! Högerback, Centerback och Vänsterback. Centerbacken kallades centerhalv men spelade i praktiken back och var riktmärke för offsidelinjen. 

Visst är det en poäng i sammanhanget att när Svenska Landslaget spelar 0-0 så dömmer den samlade svenska sportjournalistkåren ut backarna.
Är inte det att ha fått det hela om backfoten.

Visst såg det rörigt ut några gånger i försvaret nere i Albanien men det var för att det rör(l)iga mittfältet inte hittade sina försvarspositioner. Fredrik Ljungberg t.ex. var inte där.

(ja,ja. Bulgarien -94. Happy Go Snappy. I all ära, men Bulgarien tillhörde inte de 8 bästa den dagen)

Inga kommentarer: