Ibland undrar man varför man läser sportkrönikörer. Jag gör det. Den svenska dagspressens förste sportkrönikör hette Sven Hansson och skrev i Sydsvenska Dagbladet Snällposten. Så var det sagt. På sin tid var han bäst. Det är lätt att vara när man är själv, även om man har svårt för det.
Dagens Sportkrönikörer av vilka DN:s är det bästa exemplet, har svårt för det. Dom har liksom tappat intresset. Varför vet jag inte. Kanske är det finare att skriva i tidning än att vara intresserad av sport. Så vanligen skriver man om något annat. Idag skriver DN:s krönikör om dom som skriver om sport. Alltså skriver han inte om sport. Strängt taget så hör inte krönikan sportsidan till. Men vad gör det när man får åka jorden runt. Han skriver om sportens floskler...tror han. I själva verket så skiver han om sportjournalistikens klichéer. Oj nu skrev jag en floskel. Ordet sportjournalistik kan i dagens läge bara användas som floskel.
En floskel är ett ord utan innehåll medan en kliché är ett ord som upprepas utan tanke. Det är skillnad det. Touché.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar