Jantelagen

Hej igen.
Jag är nog världens sämste bloggare. Hur jag än försöker (inte) så blir det bara då och då.
Kanske skulle bloggen bättre heta så: DÅochDÅ.

Igår, eller var det i förrgår, fick jag en idé när jag läste Sydsvenskan på nätet och sportkrönikan av Gatu: Vi älskar att förminska de bästa.
Sammanhanget är att jag är basketbolltränare på min fritid och i denna gärning har jag alltid lagt tonvikten vid att lära spelarna att "ta sina skott" helt enkelt eftersom det är något som inte andra lär ut - tänker jag mig. Det är klart att det alltid finns spelare som skjuter i tid och otid men det är inte dem jag talar om utan dem som ena gången i perfekt läge skjuter och "gör" sin poäng för att nästa gång i samma läge göra något annat d.v.s. passa bollen. Ofta de "bättre" spelarna. Och hur ofta hör man inte i radio- och tvreferat frasen "en passning för mycket" d.v.s. spelaren passade istället för att göra ett enkelt mål. Många tycker att det är typiskt svenskt. -Men det är det inte. Det är typiskt danskt - IBLAND ÄR DET LÄTT ATT GLÖMMA att något av det allra svenskaste som finns faktiskt är danskt. Jantelagen är ett koncept som formulerades av författaren Aksel Sandemose i romanen ”En flykting korsar sitt spår”, boken som handlar om hans uppväxt i Nykøbing på norra Jylland

Därför att det är sant att vi förminskar hjältarna, inte minst sydsvenskan när det gäller Zlatan som ett tag i det närmaste trakasserade honom, men det gäller inte i alla sporter. För inte förminskades Stenmark, Borg eller Sörenstam. Mer eller mindre individuella överklassporter.
Och inte förminskade de sig själva heller.

Så då tänkte jag att det kanske mer handlar om klassen är om nationen och att negativiteten vänder sig till underklassen eller underklassiga värderingar, kalla det vad du vill, och att kanske är det så att Sverige forfarande, precis som på Gustav Vasas tid, fortfaande är en nation som låter sig domineras av underklassiga värderingar.